Full fart i 45 knyck

Nästan ett å halvt år har nu gått sen vi flyttade in permanent till gården.

Vi kan inte säga annat än, att så härlig som det gångna året blev, kunde vi inte ana.

Vi hade pratat om att skaffa getter om nåt år, och att höns skulle det också ordnas.

Getter fick vi ifjol av ett par som skulle flytta sina hästar ner till Hultsfred, men saknade

plats för sina två getter, Lisa å Kajsa.

Hönsorna, Inga å Iris, kom till oss i mars i år ihop med Tore, en skallig tuppstackare. Han hade åkt på rejält med stryk av sin bror.

Veronica fick tag på dem av en slump, då hon på jobbet, berättade om att vi ville ha dvärgcochins på gården. Banka ihop ett hönshus gick fort sedan vi hade vart o tittat på dem hos ägarn.

Den tidiga vårvärmen i år, fick Veronica att sparka igång mig med jordkällarn, jag höll ju bara på med kompletteringen av verandan på lidergaveln. Hon hade redan kånkat ut all bråte som blivit av hyllorna o trälådorna där. Sedan återstod det där lilla?!... det som murknat till en jäkla sörja.

Många spänner blev det...

Men stunden kom då den sista hinken med sörja burits ut och endast ett vått jordgolv återstod.

En trappa till höskullen i ladan har jag snickrat ihop. Måste övernatta där uppe minst en gång innan halmen forslas bort.

Campingen i Kolboda faller mer o mer i glömska.

Getterna Lisa o Kajsa var visserligen väntade, men tiden rann iväg med väldans fart då vi höll på o förberedde det gamla gresahuset till dem. Stängsel bankades upp med eltråd, ett osäkert val då vi inte var helt 100 om dem höll sig innanför den.

En berså fick vi till också ifjol... vi har inte suttit där en endaste gång än.

I ärlighetens namn händer det inte särskilt mycket på gården förrän det måste. Lösningarna blir förverkligade först i sista stunden och ibland blir det faktist bäst resultat då.

Veronica gillar det där med typ odling o grönsaker o sånt. Bara o banka ihop kragarna, på med lite plast på insidan och vips... så har man massor med jord o skyffla in i dem. Det här sysslade vi med under midsommarhelgen ifjol.

Sen hade vi två pållar på besök ett par veckor i stöten, Maggan o Ramses. Stolparna och tråden hade vi hjälp till å få upp, även det i sista stund. I år har dem inte varit här mer än ett par veckor...

Hade all ve'n i logen sen jag köpte den på hösten -12, då vi fick tillgång till gården. I augusti ifjol städade vi ur sidobyggnaden vid ladan och gjorde iordning den för veden. Blev himla bra det där.

Första augusti kom Nisse till jordelivet i ett stall nere i Hultsfred, men han är tillverkad av Åkarpskatterna Mimi och antagligen Musse, en hankatt som sätter på alla honkatter på området.

Det roliga är att Veronica råkade bevittna kärleksstunden, hon sa att Mimi blev överrumplad av Musse och hamnade på rygg. Så med all sannorlikhet blev Nisse till i en missionärställning.

Lille Nisse fick komma hem till oss i början av oktober och har sen dess vart en irritationsmoment... enligt Tussi o Pluto. Vi har dock inte märkt nåt. Han är en såå skön o go grabb.

Det köptes lite grus i våras, och även ett litet växthus... jag ska få tomater i höst, kanske gurka med.

Lisa dog i december -12, hon blev 15 år tror jag. Efterlämnade sin getdotter Kajsa som blev närapå tokig i sin ensamhet, så var tvungna att ordna fram sällskap till henne innan hon blev allt för förstörd.

På Blocket hittade vi två söta kompisar till henne, ett syskonpar. Malte, en bock och syrran Lilla My, bägge två hysteriskt rädda för oss.

Välkomna till fjäderfäna

Växthuset i tidig vårkrus. Kunde knappt ana hur det skulle se ut i juli, fem månader senare.

Sensommaren ifjol sysselsatte jag mig med stenröjning i trädgårn. Jävlarna slår lite väl hårt mot knivarna på gräsklipparn, så jag beslöt o förklara krig stenarna... vem kunde ana att det finns sten i Småland. Men jag ger inte vika, jag ska vinna om det så blir det sista jag gör. Veronica bad mig att gå igenom mina försäkringar och skriva ett testamente, hon är så omtänktsam, hon är så mån om min hälsa...

Inne i huset har vi förnyat litet i köket. Vi rev ner lite skåp och hittade en dörr... till storstugan. Vi, likaså som dem tidigare ägarna, behöver utrymmet för förvaring måste återigen gömma dörren bakom skåp och vitvaror. Men den kommer att bli framtagen nångång...

Efter ett par månader av övning ploppade det fram tre ägg som senare lyckades bli till tre små kycklingar. För enkelhetens skull döpte vi dem till, Yksi, Kaksi o Kolme.

Här är Yksi