En har ju tänkt sig in i rollen som gårdsägare i litet format ett tag nu, vem kan motstå tanken på lantlivet med allt vad det innebär, fast utan allt jobb. Inget med massa kossor eller andra stora djur är tanken, utan "bara" smått. Några hönor, katter som kutar omkring, humlor som irrar runt runt, kanske en get, vem vet.
Ett litet hus med stor lada, eventuellt nån ekonomibyggnad och en bit mark, stort nog att kunna kasta sten eller nåt, utan att den hamnar hos grannen hägrade i tankarna. Litet var ordet på huset, snarare då en stuga. Antagligen kommer mesta av den fria tiden att tillbringas i dom andra byggnaderna och utomhus, Virre har en önskan om två hästar, och dom behöver ju en hel del tillsyn. Två av den anledningen att häst får man inte ha ensam, måste ha sällskap. Som om inte get, höns, katter och humlejävlar duger... :)
Rida häst skulle nog vara ok, men bara westernstuket då. Gillar inte tighta byxor med högskaftade stövlar och en fjompig hjälm... kanske så får hästarna dra vagn sån där prärievagn typ, det kunde va nåt... måste skaffa tidsenliga glasögon, noterar. Vi får se.
Så ett stall av något slag kommer att ordnas i ladan. Jag har å andra sidan intressen som är utrymmeskrävande, men inte utomhus dock.
Gästhus är ett måste. Vänner och släkt får ett eget hushåll att husera i, den behövs om man ska trivas med dom mer än ett dygn :) Vårt hus/stuga ska vara som sagt litet, inga "bra å ha"-rum som hålls varma i onödan. Gemensam önskan på en funktionellt kök, samt ett fräscht badrum med tvättstugeutrymme, finns på listan på "måsten". Övriga rummen får gärna behålla det gamla, tror inte det är nåt unikt med den tanken.
Uppvärmningen av huset är knepigt. Ved, ved, och åter ved ska det bli, men vi kommer ju inte att vara hemma jämt, nåt automatiskt system måste till. Vill inte ha elvärme :( Bra hade det blivit om man kunde elda med ved i samma panna som man eldar pellets i, där pelletsen tar över automatiskt. Att man dessutom skulle ha pannan i storstugan vore ju bäst, nära till å stoppa in mer ved.
Det finns ett sånt, men lär knappast bli verklighet i stugan.
Vedeldad kamin med en backupvärme medelst luftluftvärmare är nog närmare sanningen. Vi får se.
Detta har varit som sagt tanken under en längre tid och nu verkar det som det kan bli av.
I februari 2012, på väg till Kalmar från Borås tog Veronica och jag vägen via en gård som nu, iom e-posten, verkar bli våran.
Vi hade hittat den redan långt tidigare på Hemnet och sett att den varit tillänglig sen typ april samma år. Bläddrade vidare bland husen, men återkom ständigt till huset. Redan då satt vi och nickade samständigt när vi såg bilderna på den. Senare sparade jag den under favoriter, det var det djärvaste jag tordes göra då... för priset var avskräckande.
Första mötet med huset, sent på eftermiddan då i februari, var mest för att se den live, se omgivningen. För det kan vara och är, väldigt missvisande enbart genom bilderna. Trots mörkrets ankomst, kunde vi bedöma läget som högt och ljust, inte nånstans mitt i skogen.
Denna visit gav bara mersmak och nyfikenheten ökade enormt. Ideerna bara snurrade runt i huvuderna på oss, vi hade bara ett samtalsämne resten av resan.
Vi körde ytterligare en tur dit, under dagtid denna gång, nu med massor av snö, minst halvmetern djupt. Härligt att se gården i småländsk vinterlandskap, plogningen fungerar tydligen bra, en klar plus i kanten. Gick ytterligare ett par veckor och våra visioner å drömmar vävdes ihop till nåt som kanske kanske kunde besannas. Jag sa redan i början att det begärda priset var tok för högt, med skogsmark kanske, men inte för öppen hage. Huset behöver även en modernisering av köket samt badrummet, iofs så som vi vill ha det, så dom pengarna vill man inte lägga på köpesumman.
Nog med velande, har gjort det tillräckligt nu enligt Veronica... tom katterna himlade med ögonen. Ringde mäklarn och stämde visning, nu banne mig ska vi titta på hus. Slog typ näven i bordet i tankarna...
Vi anlände före mäklarn, så vi gick runt för oss själva på gården. Då allt förutom huset var olåst, var det behändigt att göra sig bekant med gården.
Hittade inga konstigheter eller skador på byggnaderna, utan allt var i sin ordning. Damm och lantsmuts var det däremot gott om, men sånt blir man ju av med när gården används.
Vi fann stugan mysig och behaglig då vi äntligen fick komma innanför trösklern. Och vilka trösklar det var, närmare tio cm höga, lär nog sparka i tårna ett antal ggr innan man vänjer sig. Man lär sig även att inte kliva på dom heller, för då dunkar det till rätt rejält i skallen... låga dörrar :)
Bautastor spis i storstugan, som håller värmen länge, förhoppningsvis.
Ordnade ett lånelöfte från den lokala sparbanken, var lite nervös för inget var ju givet. Efter mötet ringde jag till mäklarn och gav mitt bud, som var rejält lägre än utgångspriset. Även via e-post då han ville ha det dokumenterad inkl mina pers.uppgifter. Detta var en fredag, måndagen en vecka senare hade ägarna svarat. Vi var glada att dom hade sänkt sitt pris med mer än hälften ner mot mitt bud, men fortfande var våra siffror långt från varann.
Summan som skiljde oss, motsvarade en komplett avloppsanläggning med infiltration så valet var enkelt, jag håller mig kvar. Efter överläggning med Virre, bestämde vi höja vårt bud med 20', bara för att visa vår önskan att få köpa gården.
Det gick över en vecka igen innan jag fick nåt besked. Var aningen misstrogen inför brevet, brukar aldrig ha tur i spel, så varför på sånt här...
Läste, läste en gång till... Veronica på väg hem precis, låter henne läsa den... vi tittar på varann och hon ler. Dom accepterade vårt nya bud.
Dom accepterar budet uppenbarligen pga att vi ska nyttja gården som permanentboende, och det gladde dom. Inga tyska sommartürister här inte, bara en värmländska och en finne... med var sin katt. Byn behöver fler bybor.
Plötsligt förvandlas allting till allvar... vi är på väg att bli gårdsägare med ca 3ha småländsk mylla till förfogande.
Nu har jag tagit kontakt med en bekant som kan kolla upp husets skick åt mig, pratat med skorstensfejaren om att provtrycka pipan... läcker som ett såll, garanterat. Bytas elledning i stugan med stickkontakter å strömbrytare å allt.
Det blir kanon.
17 maj
Skorstenen är nu genomgången och alla eldstäderna är ok att elda i. Är verkligen lättad över det beskedet. Jag har även pratat med kommunen angående avloppsanläggningen. Skickas det in en ansökan om tillstånd för ett sådant, innan kommunens inventering, har jag dispens minst ett år för det gamla. Kommunen har gjort inventering på anläggningar i området redan tidigare, men hoppat över "våran" gård då det inte var bebott.
Ska ta kontakt med nån entreprenör för pris på ett system.
Nästa vecka torsdag är tanken att skriva köpekontrakt då, det visade sig att gården blir reggad som lantbruksfastighet. Kan inte deklarera på det enkla sättet hädanefter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar